Hahaha. Slutna maillistor är på tapeten igen, nu i form av Bards Elit. Debatten kring det är inget annat än ett smörgåsbord. I vilken ände ska man börja? Jag orkar varken vara för eller emot utan konstaterar bara: dylika sammanslutningar är bara ett jävla mög.

I slutet av 90-talet lyckades jag bli medlem i Hörnfeldtsklanens lista Absolut (som Rolf van den Brink och Susanna Popova senare attackerade, en historia som i stora delar var identisk med den vi ser om Elit i dag). Boy, var det sugiga grejer som avhandlades där! Förvisso fick man alltid snabbt reda på vem som var den ”snortande artisten”, ”alkoholiserade polischefen” och sån skit. Och att nån kändis hade en piercing i muttan.

Men mest hoppade man på närlivsbutikens ”för gamla lösgodis” och diskuterade skillnaden i betydelse mellan talstreck och citationstecken. Om jag inte missminner mig menade Erik Hörnfeldt att citationstecken borgade för ett mer autentiskt återgivande av vad som sagts än talstreck. Jag grämer mig än i dag för att jag inte hoppade på honom för den fnoskigheten. Efter sådär två veckors medlemsskap fick jag inte vara med längre, ett faktum som sammanföll med att jag ifrågasatte påståendet att det hårda godiset nog kunde förklaras med närlivsägarens etniska härkomst.

Sen dess har jag bara varit med på en maillista, bestående av sex föredettingar. Den är också tråkig.

Ibland fungerar www bra, ibland inte… Följande mailutbyte skedde 2005/2006 med ”Beijer Byggmaterial AB, en av Sveriges största rikstäckande bygghandelskedjor”.

Inkommande mail 16 januari 2006:

Hej!

Priserna skall vara med moms.
Jag skulle kontakta Robert Snöbohm i Sollentuna butiken, han är köks- och bad säljare.

Med vänliga hälsningar
Åsa

Utgående mail 14 september 2005:

Hej,
är priserna på er sajt med eller utan moms? Och hur hittar man enklast vilken butik som har varan?
Jag bor i Stockholm och är intresserad av att köpa diskbänk, blandare mm. Vilken butik skulle ni rekommendera?

Mvh,
Stefan Sunnerdahl

Långt efter det att bäst-föredatum gått ut på samtliga krystade matprogram kommer något som lyser upp. Jamie Olivers Italien på kanal5. Mycket sevärt! Varför, frågar ni (med rätta, av alla uttjatade tv-kockar finns det väl ingen mer uttjatad än den nakne)? Därför att italienarna smädar den lille britten nått så in i helvete! Det är fantastiskt. Inget mumsande och smackande ”å så gott”, istället är det ”lite för konstigt för min smak”, ”det är för lite salt på fänkålen” och ”smakerna harmoniserar inte”.

Det spelar ingen roll om det är nattvandrande freaks eller inavlade öbor — alla är skeptiska till fläskläppens matkonst! Det enda som kan förstöra glädjen är ett dramaturgiskt krumspråg, dvs att alla helt plötsligt börjar smacka ”å så gott”. Det får bara inte hända!