Jag kräver mindre valfrihet

Jag vill inte bestämma så mycket! Det är som jag ser det den största nackdelen med den nya regeringen som ju, förutom jobben, tycks verka efter parollen ökad VALFRIHET. Samtidig ger ju de senaste dagarnas drev en indikation på vad som händer om man får bestämma för mycket; ska jag betala barnflickan svart? Ja. Ska jag betala tv-avgiften? Hell no! Jag får inte ihop det.

Samtidigt har ju politik plötsligt blivit stor humor. Det är inte det sämsta.

Skrota skiten

I mitt nästa liv ska jag bli en sån som skrotar tv-program. Hade jag varit det redan nu hade följande gått i soptunnan i dag:

  1. Amerikanska choppers (Discovery channel). Liksom David Letterman föll jag stenhårt för serien när den började för typ åtta decennier sedan. Nu; vilken jävla skit. ”You know, this bike was really special to Paulie…” Bråken är ihåliga, sönderslagandet av saker är meningslöst OCH de är ju uppenbarligen mediokra, om ens det, på att bygga choppers.Aaaaaahrg.
  2. Lost (TV4). Kan ni inte bara ta och lämna den där jävla ön!
  3. Prison Break (TV3). Här har girigheten i sin renaste form fått fritt spelrum: ”Fuck, serien går så bra, hur ska vi kunna mjölka ur idén ytterligare?” ”Låt de jävlarna sitta kvar i fängelset!” ”Men han brorsan har ju typ bara en dag till elektriska stolen!” ”Fuck THAT.” Varje gång man slår på femman står den där idiottatuerade huvudpersonen och hackar i en gräsmatta. Psyko-Stormare glider förbi och säger något förnumstigt. En vakt skriker något. Reklam.
  4. OC (Kanal 5). När de mest uppenbara (rimliga) relationerna är avklarade startar PARTNERBYTENA. Visst har vi sett det förut; Dawsons Creek, Vänner, Gilmore girls. Det slutar alltid med att alla varit med alla i en enda stor ormgrop. Snark.
  5. Pimp my ride Europe (MTV). Hahahahahaha. Lite sköna polacker och tyskar får sina sunkbilar omgjorda (”Vet du vad, jag ska pimpa din ride”, som det heter på MTV-svenska) av feta Joe. ”Thatsch awshome”. Snacka om ett program som inte gör sig EU-stylee! Då hade man ju hellre sett Cribs hemma hos Daniel Collert och Johan Staël von Holstein.

Manlig vs kvinnlig hudvård

Skönhetsprodukter för män är ju grejen nu för tiden. Surgubben är med på tåget, om än i sista vagnen. Eftersom ingen längre arbetar för konsumentens bästa, kommer jag framöver att penetrera denna växande industi. Helt enkelt — är skiten något att ha? Och framför allt hur står sig våra grejer mot kvinnornas?

Först ut är ansikts-/rengöringsvatten. På min hylla: Zirh Refresh. På hennes hylla: Lancôme Tonique Clarté.

Zirh: Lukt: som en blandning mellan salubrin och tapetklister (1p). Funktion: huden blir jättejättetorr, men ren (2). Utseende: jävligt macho (2). Totalt: 5 poäng.

Lancôme: Lukt: löjligt fräscht och mysigt (4). Funktion: det liksom kittlar i hela ansiktet, det känns gött (4). Utseende: sådär fint, som medelhavet (5). Totalt: 13 poäng.

Ja, som ni ser. Min produkt går ju rätt i soporna! En växande bluffindustri, helt enkelt. Men var är Sverker? Var är Råd & Rön? Det här måste utredas vidare!

Den som sa’t han la’t

För oss med begränsat intresse både för förskola och fastighetsskatt är årets valrörelse en stor besvikelse. Jag saknar hårdare tasksparkar och mumsigare avslöjanden. Toblerone. Såna grejer. Under tiden får man glädjas åt Kd:s fesljumna klavertramp — ssu-spionen och vin-mutaren. Själva händelserna är väl inga toppgrejer, det som får dem att växa är partiförsvaret.

Göran Hägglund tycker inte att man behöver vara raketforskare för att inse att det är sossarna som med illvillig timing läckt i fallet ssu-spionen. Vad gäller vin-mutaren är det också s som håller i medietaktpinnen: ”Socialdemokraterna har vetat om det här sedan i vintras, men de har av taktikskäl väntat till strax före valet med att informera pressen.” (SvD 060829). Vänta här nu. Kd måste väl också ha vetat om det och med all rimlig medielogik släppt nyheten först, defusing eller vad fan det nu brukar kallas. Jag kan bara tolka det som att kd velat mörka. Eller (hoppas hoppas) så har s värsta nya kd-ib-sektionen på gång.

Dansk-engelsk dynamit

raleigh.jpg

Varför finns det inga vettiga cyklar, eller för den skull cyklister, i Sverige? Det är bara vulgära city- och mountainbikes; flåsande cykelbyxförsedda revisorer/teknologer. Sånt shait. I Köpenhamn, där jag var häromsistens, glider folk runt, sippar på en grön och röker mannecigarrer. På såna här cyklar… en sån ska jag ha! Skönheten heter Raleigh Tourist De Luxe och är något så skumt som en danskdesignad brittisk cykel! ”Raleigh er et engelsk mærke. Alle de cykler, du finder på disse sider, er imidlertid designet i Danmark med det klare mål at kunne modstå vores mildest talt omskiftelige klima.” Kostar typ 5000 danska, men det får man väl hosta upp.

Först stenhård röstning på trängselskatt och sen — Köpenhamn nästa.