Skända fanan

Eller ja, det behöver man väl inte göra. Men alternativen börjar bli få. Såg inledningen till träningen mellan Sverige och Frankrike nu i veckan. Hade tänkt att se matchen, men mådde så illa av solosången på Ullevi att jag var tvungen att avbryta. Illamåendet var en tvåstegsraket: först det nationalistiska dravlet (publiken står upp, vissa intar tom den klassiska USA-posen ”handen på hjärtat”) sen att det var så dåligt och pinsamt. Särskilt fransmännen såg perplexa ut när marseljäsen våldtogs av en kvinnlig Idol-deltagare (här gissar jag).

Det här har exploderat. När man gick på hockey i Gbg kunde man få höra AC/DC:s Thunderstruck när Frölunda äntrade scenen. Det var gött, men räcker tydligen inte längre. När jag var på hockey senast (Globen) blev vi utskällda av en kärring för att vi inte stod upp under nationalsången… Det är såna tider nu.

Midnattsfloppen

Jag har ingen bil. Jag åker nästan aldrig bil. I helgen hade vi dock hyrt och kom till stan vid typ 22. Hela jävla söder ser ut som Pamplona vid tjurrusning: avstängda vägar, sambaorkestrar och fyllon. Bilar på trottoarerna. Samt massa joggingidioter som stretchar, kissar och kastar poweradeflaskor rätt på gatan. Det är ju inte rimligt. Att ta bilen in till stan för att jogga… själva idén är så fruktansvärt dum. Min fördom om att joggare bara är prylgalna, funlovin’ vita män med kombibil, snarare än miljömedvetna good-guys, slog ut i full blom.