Det bidde en präst

Känner du någon som prästvigdes i helgen? Det gör jag. Jag hade velat vara där i Skara domkyrka, men det är ju så mycket annat osv, dessutom avskräckte 35 mil enkel resa. Vet inte om det var någon ur den sekulariserade kretsen där. Hoppas, hoppas, annars är väl uppdelningen i vi och dom stadfäst för evigt.

Jag och Punko la i alla fall ner hela lördagseftermiddagen på att skriva ett telegram. Det var segt som fan. Vi såg framför oss vithåriga gamla tanter och lyckliga kristna i församlingsgården. Hur skulle de ta till sig våra, till sist ratade, formuleringar? (Christian+Kristus=sant, gift för andra gången på två år, från Judas Iskariot till Jesus på 10 år osv, osv). Till sist blev det typ: Tänk att du blev prälle till slut. Grattis och lycka till med ditt första riktiga jobb. Vi tycke att det blev ganska bra.

Om du, mot förmodan, känner någon som ska bli präst och inte kan vara där på prästvigningen kan jag inte låta bli att inkludera ett par mailsvar jag fått från svenska kyrkan. Håll tillgodo:

Hej!

Jag har fått din förfrågan ang. rutinerna vid prästvigningsuppvaktning. Eftersom du inte kan vara med i domkyrkan brukar det vara bäst att blommografera eller skicka blomstercheckar hem till vederbörande.

Med vänlig hälsning!
/Gunilla Tange
biskopssekreterare

Hej!
Visst går det bra att skicka blommor eller telegram till en prästvigning!
Ett telegram med en personlig hälsning tycker jag passar bra om du inte kan närvara. Ett trevligt allternativ, som också bidrar till kyrkans internationella bistådnsverksamhet, är att skicka ett s.k hyllningsblad eller ett trädplanteringskort för tex Lutherhjälpen. Du kan beställa hyllningsblad antingen via nätet eller via kyrkans information på tfn 018-1609600.
Med vänlig hälsning
Maria Uneteg
Informatör
Svenska kyrkans Informationsservice

SL handfallet inför bajslukt

Mysteriet med bajslukten på slussens t är fortfarande olöst! Jag hade hoppats att SL kunde hjälpa mig, men även de tycks handfallna (se nedan). Här följer min mailkonversation med SL:

Kopia av ditt brev till SL

Jag vill berätta: Varför luktar det så illa just på slussens t-baneperrong?
Förnamn: Stefan
Efternamn: Sunnerdahl

Här insåg jag plötsligt att jag på något perverst sätt gillar SL. Njut av formuleringarna i det automatgenererade, första, svaret. Observera att jag fick ett diarienummer.

Hej!

Tack för att du har kontaktat oss på SL med dina synpunkter.

Ditt brev är nu registrerat och en av våra handläggare tar hand om
ditt ärende.

Vi arbetar på att du skall få svar så snart som möjligt, men ibland
händer det mycket i SL-trafiken på en gång och då kan svaret dröja.
För närvarande har vi en svarstid på ca 7 arbetsdagar.

Du kan också nå oss per telefon under vardagar mellan klockan 08:00 och 16:30 om
du har frågor eller vill lämna kompletterande uppgifter. Vi har telefonnummer 08-600 1000.
Det är bra om du då uppger det diarienummer som finns i det här automatiska
svaret.

Vänliga hälsningar,
SL

Diarienummer:SLK-05-27499

Och så till sist det otroligt formella svaret, dessvärre utan lösningen på mysteriet. Och med en antydan att städarna skulle få sig en känga. Det var ju verkligen inte min mening! Det är knappast städarnas fel att det luktar som ett avloppsverk i slussen!

Hej och tack för ditt mejl.

Jag har ingen notering om dålig lukt på just Slussens station. En
förklaring kan vara det ämne SL använder för att impregnera träsliprarna,
kreosot. Den lukten avtar efter ett tag. En annan tänkbar orsak kan vara
att många urinerar i området runt Nacka/Värmdöterminalen.

Jag vidarebefordrar ditt mejl till ansvariga för städning av tunnelbanan.

Vänliga hälsningar
Magnus Johansson

Vlaamse Patat

Breaking News! Jag åt inga Vlaamse Patat när jag var i Amsterdam i helgen. Skandal, eftersom jag tjatat om det sedan vi beställde biljetterna i våras. Mycket dåligt gjort! Och en källa till intensivt pikande från resesällskapet: Cissi, Jeroen och Eva.

Det var en jävligt smidig resa med Arlanda Express, Snowflake och Familjen Wolfers bil som stod på tomgång vid Shiphol, Amsterdam, när vi kom fram. Boendet på B&B-husbåt var också kanon, även om jag fortfarande är tveksam till kombinationen strössel och smörgås. Vi tog det ganska lugnt, men hann ändå med sköna ölfik, World Press Photo-utställningen i Oude Kerk, turistfavoriten kanalbåt, nya fina skor och brakmiddag på Vermeer.

Och så var det några som gifte sig också. Cissi och Jeroen, numera med efternamnet Wolfers, bytte ringar i oststaden Gouda på den första röda svenska nationaldagen, måndagen 6 juni. Det hela var hemligt som fan, och jag har hållit på att försäga mig ett tiotal gånger sedan vi fick reda på deras plan. Ja, något sånt. Jag och redaktörn (Eva Kruk) hade den ärofyllda uppgiften att vara vittnen. Vigselförättaren (borglig) skötte sig också exemplariskt. Det var fint.

Efteråt brände vi tillbaks till Amsterdam, knäckte en flaska roséskumpa och gick till ovan nämnda Vermeer. Så jävla gött. Magsäcken fick töjas ut till det yttersta för att klara anstormningen från sju rätter plus aptitretare. Vinerna var också fantastiska. Vi åt från 20.00 till 01.30. Nytt rekord. Bapp!

Ibland får man roliga mail

Hahaha. Fick ett så jävla roligt mail i dag. Det får man ju nästan aldrig numera (senast var från Johan som skickade länken om tysk tandhygien). Dagens var ifrån Expressens roligaste skribent. Jag hyllade honom för hans publicerade nedräkning inför rökförbudet och frågade, något ironiskt, när han skulle börja blogga. Svaret? Kort och koncist. ”När det blir tillåtet att röka på krogen igen.” Humor på högsta nivå, precis som tandkrämen.

Senare lunchade jag med chefredaktören (presenteras på redaktionen om en dryg timme) på Dagens Industris nya magasin Diego och Woody Allen look-a-liken. Jag har massor av skönt material från chefredaktörens tid som journaliststudent. Säljes till högstbjudande. Särskilt sexnovellen från 1994 rekommenderas…

I morgon drar vi till Amsterdam. Cissi och Jeroen möter oss på Shiphol vid 11 på fm. Fint som snus.

Stackars små rökare

I dag får man inte röka på krogen längre. Jag har varit lite kluven till förbudet. Ända fram till i går då varje dårnikotinist som gick att uppbåda hade slutit upp på krogen för att ta ”ett sista bloss”. Det var ”inskränkningar i den personliga intgriteten”, ”en utsatt minoritet” och bildade rökarnätvetk till höger och vänster. Gnäll, gnäll, gnäll och det är sååå synd om oss. Det surblosset smakade frihetsfront, jag är inte rasist men…, stadsjeepsförsvar och Johan Hakelius i en och samma inandning. Och då tog jag inte ens halsbloss.