Arga Surgubben

Grannlandsbuskis

Sommarhälsningar från Köpenhamn!

SUV vs. jetski

Vilket är det absolut dummaste, sämsta, mest irriterade “fordonet”: en SUV (stadsjeep) eller en jetski (vattenskoter)? Det är en frÃ¥ga som jag brottats med de senaste mÃ¥naderna. För att komma fram till svaret bjuds här ett test i tabloid-stylee. Läs och lär.

Utseende. SUV — 5. Jetski — 5.
SUVens pansarvagnsestetik mot jetskins motorcross-dito…
det är omöjligt att skilja dem åt.

Tribaltatueringar. SUV — 1. Jetski — 4.
Vad gäller Tribal- och Big Brother-potentialen är jetskin helt ohotad.

Ljud. SUV — 2. Jetski — 5.
Här visar verkligen jetskin sitt rätta jag: whhhiiiiu whhhiiiiu whhhiiiiu whhhiiiiu whhhiiiiu whhhiiiiu whhhiiiiu whhhiiiiu whhhiiiiu. Vad kan på ett mer grundläggande sätt förstöra en varm sommarkväll?

Fara för omgivningen. SUV — 5. Jetski — 3.

Jetskidårarna kan ju på sin höjd ta livet av någon i en gummijolle, för SUVföraren är staden (för det är ju där de är) ett smörgåsbord av potentiella förolyckade.

Ägare. SUV — 5. Jetski — 4.
Visst SUVens ägare har i alla fall riktiga kläder på sig, men ändå. Hur är man funtad när man mot all logik (ekonomisk, ekologisk, humanistisk) köper en tvåtonsbil?

Överklass. SUV — 5. Jetski — 3.

För den riktiga överklassen är jetskin vulgär, men staël-von-holstein-typerna drar ändå upp värdet till ett medelbetyg. SUVen är för överklassen som de medeltida tornen i Florens, ett sätt att distansera sig från populasen.

Användbarhet. SUV — 2. Jetski — 5.
Förutom att de inte har nÃ¥got användningsomrÃ¥de över huvud taget (förutom att det är en sk “rolig grej”) gÃ¥r det ju med den svenska sommaren i minne inte att hitta nÃ¥gon förmildrande omständighet som legitimerar ett köp av en jetski.

Slutresultat: SUV — 25. Jetski — 29. Med en liten, men ändÃ¥ statistiskt säkerställd, marginal stÃ¥r jetskin som vinnare. Grattis alla idioter som lagt ner hundratusentals kronor pÃ¥ ren skit (som dessutom pÃ¥ domedagen kommer att förläna er en biljett rakt ner i helvetet).

Annika Billström is the shit

Let’s face it. Den enda svenska politiker med cojones är Annika Billström. Hon smädas av alla frÃ¥n höger till vänster. Hon är ful, hon har fel, hon ska bort, ropar belackarna med riddarfjärden som fond. Men vad gör Annika? Hon glider förbi Ã…hlens, köper ett tiopack stringtrosor, samlar ihop sig och pÃ¥ eftermiddagen inför hon biltullar! Mer sÃ¥nt!

Det är ju tyvärr sÃ¥ att den sk majoriteten alltsomoftast har fel. Rökförbudet dÃ¥: “Ã…h helvete krogarna kommer att gÃ¥ i konkurs.” Rökförbudet nu: “Ã…h helvete vad skönt att slippa röken.” Därför behövs det folk som vÃ¥gar besluta saker som INTE omedelbart omfamnas av alla. Därför bör Annika Billström ta över efter Persson. Kom ihÃ¥g var ni läste det först!

Stadiumförbannelsen äntligen bruten

Finns det nÃ¥gon sämre skitbutik än Stadium? Jag tror inte det. Julen 2002 fick jag ett presentkort pÃ¥ 500 kronor att lösa in i denna “sport”-butik frÃ¥n helvetet. MÃ¥let under de Ã¥r som gÃ¥tt har varit att köpa ett par inomhusskor, eller “indoor” som vi pÃ¥ Stadium brukar säga. Lycka till! Vi som följt utbudet inser att det ända sedan dess i princip bara funnits tre modeller att välja pÃ¥ – premium, medel och skit.

För ett par mÃ¥nader sedan hittade jag faktiskt ett par “medel”, men den affären föll pÃ¥ att det bara fanns tvÃ¥ högerskor i min storlek. Och dÃ¥ var jag ändÃ¥ inne i tre butiker och frÃ¥gade. Men det skulle väl komma in nya leveranser av samma modell? Näpp!

Men i går, denna stolta dag, lyckades jag så äntligen. Det svettiga presentkort som förföljt mig så länge kunde äntligen lösas in av två blasérade tonåringar. Men några skor blev det inte, jag köpte en flytväst och ett par badbyxor. Nu. Semester.

Dagens dummaste i Svenskan

Det är mycket tjat om cykelhjälmar just nu. Ska man kunna lagstifta om hjälmtvÃ¥ng? Svenska Dagbladets ledarsidarsida ligger som vanligt i framkant vad gäller sunkig konservativ gubbighet. Hur ska man kunna ta hand om det “riktiga buset” — gangstas frÃ¥n österled, som rÃ¥nar gamla tanter pÃ¥ fältöversten och stjäl SUVar pÃ¥ öfvre — när vanliga, hederliga, freedomlovin’ svenskar jagas istället?

Inledningen pÃ¥ dagens (060530) ledarstick betitlat “HJÄLMTVÃ…NG | Vilka fÃ¥r akta sig härnäst?” är ju bara sÃ¥ fantastisk (ja, det är en man som skrivit under):

Vad kallar man en ung kvinna, som trampar ned mot bryggan och gläds åt sitt kommande kvällsdopp och åt att känna vinden i sitt utslagna hår? Brottsling.

Känner någon igen Ove?

Det här fotot hittade vi i en garderob när vi flyttade in i vÃ¥r lägenhet i Hjorthagen. Det lÃ¥g i en brun mapp med pÃ¥skriften “Ove”. I samma mapp fanns ett gäng andra bilder, tagna vid ett bröllop i Hjorthagens kyrka (se fler av bilderna via Flickr-länken till vänster).

Kännner du igen Ove? Är du Ove? Maila mig så skickar jag originalbilderna!

Jag och punko på boksläpp

Foto: Josefin Ekman

Irriterande ointressant just nu

1. Ishockey-VM (pågående turnering).
2. Red hot chili peppers (nytt album).
3. Telenor (sunkig reklam).
4. Amerikanska choppers (neverending tv-program).
5. Bert Karlsson (en dålig människa).

Jompa – Sveriges bästa skribent

Generellt sett tycker jag att en regel gäller: har jag inte bett om det, ge fan i att stoppa det i min brevlåda. Och då spelar det ingen roll om det är den 20 000:e inbjudan att skaffa ett american express, en inbjudan att fira min födelsedag på Patricia eller illa förklädda annonsblad som DN Bostad och Östermalmsnytt.

En publikation ligger dock mellan mig och beslutet att försluta brevinkastet för gott — klipp-och-klistra-magasinet Värtanbladet, och dÃ¥ framför allt vinjetten “Jompa minns”. I nummer 1/2006 minns han bussarna till Flaten där man kunde bada, snatta bullar och dricka mjölk. “Grabbarna hade oftast plÃ¥tmuggar, medan flickorna i regel hade emaljmuggar.” SÃ¥na grejer.

Tyvärr lyfter inte texten ordentligt, jag vill mer höra Jompahistorier som den dÃ¥ en Hjorthagsgrabb med en oxhudspiska drev muckande Lidingöhuliganer tillbaks över bron. Om jag inte missminner mig fick han därefter smeknamnet “piskan”. Respekt. Jag längtar redan efter Värtan nummer 2/2006, som om allt gÃ¥r vägen kommer i höst. En skärpning fram till dess, Jompa!

HEMLIGT: Thomas Bodströms mailadress

LÃ¥t mig först konstatera: de flesta svenskar diggar att bli övervakade. Med logiken “jag har ingenting att dölja” accepteras allt frÃ¥n kameror i tunnelbanan till random mail- och telefonavlyssning (gränsen gÃ¥r vid att lÃ¥ta sin registreringsskylt fotograferas och betala en struntsumma för att köra runt med en SUV i city, men det är en annan historia).

Vackert sÃ¥, jag har ingenting att dölja… En som däremot tycks ha det är en av Sveriges främsta övervakningsföresprÃ¥kare Thomas Bodström. I ett test pÃ¥ den briljanta “kunskapsbanken” Frendo fÃ¥r vi det svart pÃ¥ vitt: att offentliggöra Tompas mailtrafik kan utgöra “en fara för rikets säkerhet”. Lustigt nog är det ju samma rikes säkerhet som ska skyddas genom att dina och mina mail ska kunna lagras och läsas av andra.

Rättshaverist, tänker du medan du ringar in premiären av Emmas Värld i tv-bilagan. Men sen sitter du där pÃ¥ en ofrivillig Guantanamo-charter med en vuxenblöja frÃ¥n Tena, bara för att du undertecknat ett ironiskt fyllemail med “Usama”.