Arga Surgubben

Snö, vad är det bra för?

Hjortis i snöskrud.

Den här tiden pÃ¥ Ã¥ret är som gjort för den alltid lika intressanta Ã…RSTIDSDEBATTEN. ”Jag gillar verkligen snö!”, är en utgÃ¥ngspunkt. Den andra: ”Skärp dig för fan!”. Naturligtvis har den senare rätt. För sanningen är: i en storstad (nÃ¥ja) är snö värd… inte ett skit. I en storstad (nÃ¥ja) är ju snö=modd=slask=vatten (och eventuellt nÃ¥gon som dör av en istapp).

Varför uppstÃ¥r dÃ¥ detta snökramande? De flesta man umgÃ¥s med är ju överens om att en lämplig klimatzon ligger nÃ¥gonstans mellan Bologna och Perugia (med tillägget att majoritetssprÃ¥ket ska vara svenska, och att man ska hitta ett ”fett” jobb först). ÄndÃ¥ gÃ¥r samma personer, vid minsta ifrÃ¥gasättande, över frÃ¥n ”jag gillar snö” till ”jag älskar för fan snö” pÃ¥ en millisekund.

Jag kan bara se två förklaringar, förutom den uppenbara – sinnessjukdom: 1) Förnekaren (apan som sitter med händerna framför ögonen, trots att pungkulorna håller på att frysa sönder) eller 2) Nostalgikern (som tänker pulkor, russin och varm choklad). Vakna upp för fan!

Flytta till den riktiga förorten och lär dig älska snö. Själv har jag alltid misstänkliggjort ”hösten är min favoritÃ¥rstid”. Är det inte lite kvasidjupingar som vill vara lite speciella som känner att hösten är deras grej. Jojo. Är man west coast kan man omöjligt gilla hösten: regn underifrÃ¥n/sidan och svinblÃ¥st. Jojo.

Alla ”min favoritÃ¥rstid”-argument bygger pÃ¥ att man har en stereotyp (felaktig) bild i hjärnan: sommar=ledig, sol, bad; höst=hemstickat, sol, svampskog; vinter=skidor, sol, varm choklad; vÃ¥r=kärlek, sol, sneakers. Men, men, det gäller ju att ha nÃ¥got att prata om. Och efter en sÃ¥dan debatt kan man ju ändÃ¥ skiljas som vänner. Det hade varit värre om nÃ¥gon sa t ex att ”Irak är mitt favoritkrig”.