[Klicka för stor bild] |
FAKTA/Core:
Fullständigt namn:
Martin Fredrikson
Född:
1970
Medlem i:
GF, NSA, FFÖ
Bor i:
Stockholm
Kommer från:
Uppväxt i Bjärred
Vad gör just Core till en bra målare?:
"Jag kommunicerar enbart i parallellogram."
Favoritmålare:
"Finsta gör ju jättekul grejor. Foe från Paris likaså."
Meriter:
-- Stipendier
1997: Konstnärsnämndens ettåriga arbetsstipendium
-- Separatutställningar
1999: "Disneysviten", Galerie Leger, Malmö
1998: "Drömrike II", Mejeriet, Lund
1996: "FFÖ", Tetra Paks konstförening, Lund
1994: "Core", Galleri/Café Ariman, Lund
-- Grupputställningar
1999: "NXT Graffiti", Rooseums café, Malmö
1998: "The Arrow", Östra stallet, Kulturhuvudstad '98, Stockholm
1998: "Avtryck av verkligheten", Forumgalleriet, Malmö
1997: "Svina", Mejeriet, Lund
-- Projekt / Performance
1999: "European Hip Hop Connection 99", Rixensart, Belgien
1999: "NXT Graffiti", Kultur Malmö (Malmöfestivalen), Malmö
1998: "The Arrow", Östra stallet, Kulturhuvudstad '98, Stockholm
1997: "BRA", Lunds Konsthall, Lund
1994: "Långben", Skissernas museum, Lund
1990: "Med bilden som vapen", Lunds Konsthall, Lund
1989: "Vi som bestämmer 2010", Mälarforum Arena, Strängnäs
1988: "Sätt färg på stan", Malmö Konsthall, Malmö
-- Representerad
Skissernas museum, Lund
-- Övrigt
1988, 1993: Gästlärare/gästföreläsare i graffiti på olika skolor
1990: Medförfattare "Spraykonst", Jacobsson Staffan, Kalejdoskop förlag
Kontakt:
martin@core.pp.se
Hemsida:
www.core.pp.se |
|
|
|
|
CORE, GRAFFITI
"En kompis visade graffitiboken Dansk Wildstyle för mig. Jag var inbiten vindsurfarkille då - men övergav staketfenor till förmån för sprayburkar. Fast jag hade redan innan det klottrat en del surfklotter på skolan... Jag antar att sättet att hävda sig genom bild och prestation passade mig väldigt bra. Hip hop var relativt okänt då - om man höll på med hip hop blev man ju lite ovanlig, och det var ju bra.
Mina målningar har som regel ett mått av humor och är underfundiga. Man får ibland stå ganska länge för att lista ut dolda poänger, må de vara innehållsmässiga eller rent visuella. När jag började målade jag mycket runda former, men nuförtiden ser jag en större utmaning i kantighet.
När jag började hade hip hop ett tydligt budskap: anti-drog, anti-våld och anti-rasism. Vet inte om det är detsamma idag. Trots att jag målar med sprayburk, lyssnar på Mobbade Barn och brejkar på fyllan, har jag svårt att idag se mig som en del av hip hop-kulturen. Vad gäller graffiti så är det ett annat klimat idag - det är för mycket politik och själva målningarna har kommit i skymundan. Det har blivit hetsigare och jag upplever ibland att graffitimålare är lika insnöade och trångsynta som motståndarna till graffiti. Det är därför jag medvetet tonat ned min roll som graffitiambassadör... jag insåg att jag inte längre kunde tala för andra, utan enbart för mig själv.
Om graffitins utveckling i framtiden? Till att börja med så ser jag gärna att varje svensk stad har minst ett lagligt ställe för graffiti. En stor del av utövarna vill koncentrera sig på göra en vacker målning och vantrivs med det olagliga i det hela. En legal vägg eller graffitikurs skulle vara bra för nyrekrytering av nya unga talanger. Det är rimligt i mina ögon att en så stor kulturyttring som graffiti erbjuds vettiga legala alternativ.
Jag är väldigt delad när det gäller olaglig tagging. Dels tycker jag att det förstör hiphopens och graffitins rykte och folk blir aggressiva - något som märks i möten med makthavare t ex. Jag tror ibland att dom vill "ge tillbaka" genom att på pin kiv säga nej till projekt som innefattar graffiti. Dels tycker jag att vissa former av civil olydnad kan vara bra. Det är alltid bra att ifrågasätta det man ser och påpeka det man tycker är fel. Men: tagging har sällan något budskap förutom det att man vill synas. Frågan är om målarens behov av att synas ska vara viktigare än mannen på gatans behov av att trivas i en ren stad.
Vissa tags är snygga, andra är fula. Vissa tags är energiska och kalligrafiska mästerverk, men konst är det inte - det är faktiskt väldigt lite graffiti som kan betraktas som konst, åtminstone om man använder konstvärldens egen definition på konst. Vackra målningar är jag alltid för, legala som illegala. Gemene man verkar inte heller ha problem med illegala genomarbetade målningar, tagsen stör mest.
Vid ett par tillfällen har jag hört ungdomar föreslå att graffiti, pga de skador som olaglig tagging åstadkommer, borde stå för sig själv och inte vara en del av hip hopen. Det ligger något i det - graffiti som uttrycksform är dessutom annorlunda i jämförelse med de andra elementen: MCing, DJing, B-boying är alla former som är direkta. Framträdandet är koncentrerat och inför publik och responsen kommer omedelbart. Graffiti å andra sidan byggs upp på lång tid och är ganska långtråkigt att titta på. Vissa väggar tar timmar eller flera dagar att slutföra. Responsen är indirekt på det sättet att man visar sina foton i graffititidningar och upphovsmännen får inte höra vad folk tycker. Vad gäller hip hop-jams brukar målarna inte heller få vara inne på scen med de andra på grund av spraygaser. Det brukar vara live-graffiti för att det finns live-MC, live-DJ eller live-bboying. Men jag har aldrig upplevt motsatsen: att det kommer ut nån tjomme och börjar rappa eller brejka vid en vägg för att det målas på den. Och om man ser på rap utgiven på skivförlag, så var det betydligt vanligare förr att skivomslaget hade graffitimotiv - idag är det inte så mycket av den varan. Graffiti står alltså redan idag lite för sig själv. Kanske." |
