 |
|
|
DE FYRA ELEMENTEN: B-Boying
 Det var DJ Kool Herc som först började använda ordet b-boy, det var så han kallade de dansare som med intränade rutiner intog dansgolvet till Hercs "breaks" på de fester han själv arrangerade. Efterhand har dock ordet blivit mer ett allmänt uttryck för alla som bekänner sig till hip hop-kulturen. Men det finns puritaner, som Crazy Legs från legendariska Rock Steady Crew, som bestämt menar att det är falsk marknadsföring att kalla sig b-boy om du inte dansar: "You shouldn´t call yourself a b-boy if you don´t break."
Just Crazy Legs var en av dem som var med om att runt 1984 göra breakdansen till ett världsfenomen. Hans Rock Steady Crew bildades 1977 i The Bronx. Själva essensen i dansandet vid den tidpunkten var tävlingsmomentet. En lång rad dansgrupper - The Zulu Kings, Seven Deadly Sins, Starchild La Rock, Family Force, the Bronx Boys - alla representanter för sitt eget kvarter, möttes på olika fester och jams, många gånger arrangerade av DJ Kool Herc, och gjorde i improviserade tävlingsformer upp om äran och respekten på dansgolven. Nya grupper dök såsmåningom upp i Brooklyn, the Queens och på Manhattan och battles hölls över hela New York. En närmast klassisk battle ägde rum på klubben Negril 1982 då Rock Steady Crew mötte the Floor Masters i en uppgörelse som såsmåningom dök upp i filmen "Style Wars. Samma år kom Charlie Ahearn´s "Wild Style", den första fullängdsfilmen som fullständigt fokuserades på hip hop-kulturen. 1983 medverkade Rock Steady Crew i filmen Flashdance där bland annat Crazy Legs fick agera stuntdansare åt stjärnan Jennifer Beals. Därmed var bollen i rullning och breakdansen en världsomspännande trend. Dansare som förr dansat på trottoarerna i the Bronx för endast äran och en ytterst lokal berömmelse, fick nu åka på världsturné och skriva filmkontrakt. Vad ingen tänkte på vid tidpunkten var att hela karusellen kanske kunde vara ett hot mot kulturen i längden. Flera Hollywood-producerade breakdance-filmer dök upp, medievana producenter och stylister försökte forma dansarna med penningstinna händer, TV-profiler som Merv Griffin och David Letterman bjöd in breakdansare till sina shower. Breakdansuppträdanden hölls för bland andra Drottning Elizabeth, Prins Charles och Ronald Reagan och samtidigt bildades nya dansgrupper världen runt, i Europa, Afrika och Asien.
B-boying hade blivit en fluga och som med alla hysteriska trender dog hela fenomenet ut på bara ett par år. 1986 var all världens b-boys och b-girls åter tillbaka i anonymiteten där de dock, naturligtvis, fortsatt dansa sedan dess. Först i mitten av nittiotalet kom något av en revival för breakdansen främst genom musikvideos med bland andra Run DMC och Fatboy Slim. Och först nu upptäcker den breda allmänheten att dansen fortsatt att utvecklas i en rasande fart alltsedan mitten av 80-talet. Om än i det dolda.
|
